En väl snitslad bana med start i början av 80-talet som medicinsk sekreterare. Efter 10 år bakom skrivmaskinen och datorn fortsatte jag mot en legitimation som sjuksköterska på Sophiahemmet Högskola. Inom ramen för sjuksköterskeprofessionen arbetade jag mestadels inom den slutna barn- och ungdomspsykiatriska vården och fick upp ögonen för hur väl pedagogiska metoder fungerade i klinisk verksamhet. Insikten ledde vidare mot en vårdlärarexamen på Lärarhögskolan. Ett flertal år följde som lärare, kursledare, examinator och handledare för både ungdomar och vuxna på vård- och omsorgsprogrammet samt utbildningsledare för KY-utbildingar till medicinska sekreterare. Jag kände efter en tid att det var dags för pedagogiskt arbete på högskolan och återvände till Sophiahemmet Högskola där jag nu varit anställd som adjunkt sedan 2007. På min nuvarande arbetsplats arbetar jag med kursutveckling, kursledarskap, föreläsningar, handledning och examinationer. Arbetet är både kreativt och intressant med ett stort mått av frihet. Jag är definitivt tillbaka bakom datorn i högre utsträckning nu än tidigare då arbetet som högskolelärare sedan i våras bedrivs digitalt i stor utsträckning. Detta innebär förstås att föreläsningar, seminarier, uppgifter och examinationer utförs via en digital plattform. Precis som när jag studerade till sjuksköterska hade jag med mig det medicinska språket och hur hälso- och sjukvården är organiserad har jag nu i rollen som pedagog stor användning av min mångåriga kunskap i att arbeta i digitala miljöer av varierande slag. All min samlade kompetens ger synergieffekter och återkopplar till varandra på ett smidigt sätt. Vad finns kvar att utforska? Jag är även nyligen diplomerad stresscoach och har förstås tankar kring att utveckla detta vidare, gärna i en undervisande och lärande kontext. Jag är öppen för intressanta förslag och ser fram emot att kunna utvecklas vidare i mitt yrkesliv.
