Det kommer ut en blond liten flicka från dörren längst till vänster i radhuslängan. Hon halvspringer ner för trappen och över den lilla tomten för att komma ut på den stora gräsmatten utanför. Där har hon sett att grannbarnen leker den klassiska kurragömma leken "Burken". När hon kommer fram frågor hon glatt - "Få' ja' va' me'?" En av storbarnen svarar - "Ja, om du först berättar vad du heter och hur gammal du är!" Det är inte första gången den lilla flickan får den frågan, men omedveten om varför den upprepas svara hon ivrigt "Men du ve' ju att ja' hetej Saja Äggestij å äj fyja åj" Svaret följs av skrattsalvor och precis som alla gånger tidigare skrattar också den lilla flickan. Skillnaden mellan skratten är att en av dem försöker skratta med, medan de andras åt. Det sociala samspelet, vår förmåga att bygga självkänsla och samhörighet med andra, springer ur vår förmåga att kommunicera. Det heter ofta att all kommunikation sker på mottagarens villkor, men det ligger lika mycket ansvar på mottagaren att med god vilja försöka förstå avsändarens syfte. Genom föreläsningar, workshops eller som moderator använder jag personliga erfarenheter av utanförskap i sociala sammanhang baserade på den språkstörning som präglat stora delar av uppväxten. Tillsammans med nitar ifrån arbetslivet fokuserar jag mitt budskap på kommunikationens kraft att skapa engagemang och välmående - såväl på jobbet som privat!
